Det var inne med stickade mohair-tröjor på 80-talet. Den här tröjan minns jag så väl. Serierna ritades med tusch och den typen av rör-pennor som arkitekter använder – bredderna 0,25 och 0,50. Man fick skaka dem för att få tuschet att rinna ibland, det är det jag gör i ruta tre. Men de torkade fort ihop och blev oanvändbara så jag tecknar inte så gärna med dem längre.

När jag var liten fanns det ett barnprogram som handlade om en pojke som hamnade i en världs som bestod av alla de teckningar och figurer han aldrig ritat färdigt. Han träffade flickor utan ben, hundar utan öron osv – och han fick rita dem klart för att hjälpa sina tvådimensionella vänner. Förmodligen influerades den här seriestrippen av den gamla berättelsen, och jag hoppas att jag slipper träffa alla mina egna ofullständigt tecknade figurer en dag.